Teatertrassel och Bokbyten

Läste ut Hej Nostradamus i torsdags. Vilka vändningar den boken tog! Storyn tog 180-graderssvängar titt som tätt, språket bytte stil, författarrens synvinkel förändrades radikalt från kapitel till kapitel och inte ens genren på boken var den samma hela tiden. Jag älskar den.

Igår var det preimär också. Det gick fint, och premiärfesten var precis lagom livad.
Kommer bli stressigt nästa helg. En två-dagars-audition som jag antagligen måste smita tidigare ifrån första dagen för att spela sista föreställningen med nuvarande uppsättningen.

Snart börjar höstterminen. Sommaren slut. Jag hoppas vädret stannar ett tag till.

Hej Nostradamus

Jag tror att det som särskiljer människorna från allt annat i världen - spagetti, kollegieblock, djuphavsdjur, edelweiss och Mount McKinley - är det faktum att endast människan har förmågan att i varje givet ögonblick begå alla synder som finns.

För några veckor sedan köpte jag Hej Nostradamus på Bokia. Inte för att jag hört något speciellt om den eller för att den hade fått bra recensioner. Jag hade helt enkelt en rabattkupong, saxad ur Expressen, som tillät mig att köpa valfri pocketbok från Bokia för bara tio kronor.

Varför det blev just Hej Nostradamus, av någon för mig helt okänd Douglas Coupland, berodde på att jag föll pladask för det totalsnygga omslaget, blått med vita "nödskylts-streckgubbar" på, något jag lika gärna skulle kunna klippt ihop själv i Microsoft Paint. Hur klockren som helst. Jag läste inte ens baksidan utan gick raka vägen till kassan med den.

Igår öppnade jag den för första gången. Läste de första raderna, och Couplands ovan stående rader om vad som utmärker människan gick rätt in i hjärtat på mig.

Även de av oss som försöker vara goda och ödmjuka förblir lika långt från dygden som Jack the Ripper eller vilket annat psyko som helst som försökt förgifta byns brunnsvatten.


Några rader till, och jag var helt fast. 50 sidor lästes på vad som kändes som nolltid, innan jag tog mitt förnuft till fånga och släckte för att somna.
Ska man jobba ordentligt på dagarna behöver man inte bara sova ordentligt, utan ta igen förlorad sömn från föregående helg.

All work and no play makes Jack a dull boy

Jobbet tär på mina krafter, även om det är väldigt roligt. Jag har det väldigt bra som kan ha teaterspelande som sommarjobb, och slippa rensa rabatter med rumpan i vädret för några korvören i timmen.

Men även teater är ju jobbigt. Jag ger ju järnet när jag står på scen. Slappnar inte av. Tappar inte fokus. Jag går in i min roll med såväl hjärnan som magen, händerna och tåspetsarna. Lägga sig till med en kroppshållning som inte kroppen är van vid, en röst och ett tonläge som inte halsen är van vid, och hålla det intakt. Det är inget lätt jobb, bara för att det är roligt.

Min lediga helg på två dagar tillbringades i Oslo. Mycket trevligt, men eftersom allt var så dyrt drar man ned på maten, och man går långa sträckor istället för buss och tunnelbana. Det jag levde på var i stortsätt det medtagna; vin och cigaretter. Inte särskillt nyttigt, med andra ord.

Min rehabiliteringshelg när jag skulle vila och försöka bli av med en förvarnad förkylning blev det inget av, när jag kom hem klockan två inatt, och började jobba klockan nio.

Med lite tur kan jag sova ut när föreställningarna börjar. Då jobbar jag enbart kvällstid och jag behöver inte koncentrera mig i mer än en timme per dag. Då kanske jag kan sitta uppe och skriva ned lite tankar nattetid, och dela med mig av här.

Kärleksproblem

Jag tror att jag ska bygga en tidsmaskin och åka tillbaka till den tid då jag gick i lågstadiet.
Då kärleksproblemet inte var mer än att våga fråga ”får jag chans på dig”.

Fick man ja, blev man glad, och så var man gulligt tillsammans, utan problem, så som ”älskar jag verkligen honom/henne?” eller ”är han/hon otrogen mot mig?”

Fick man nej var det bortglömt efter tre dagar och man var vänner ändå.
Varför måste man "mogna" så mycket när man blir äldre?

Forever Young är inte idealet. Forever Kid borde det heta.