Linköping

Plötsligt var sommaren över, och höstterminen har satt igång. Och därmed börjar med andra ord mina studier till lärare. I Linköping. Så jag har nu flyttat ifrån mina trygga hemtrakter till en ny stad i en annan del av landet. Utan minsta kännedom om lokalgeografin.

För att råda bot på det sistnämnda fick jag låna en bok av min syster. Midvinterblod, av Mons Kallentoft. En bok som utspelar sig i just Linköping med omnejd. Mons skriver visserligen i förordet att han förändrat lite av geografin i boken, för att göra historien lite bättre, men jaja, än sen då... tänker jag och sätter mig med en Linköpingskarta och läser boken. Den första förändringen finner jag redan i bokens tidigare kapitel. I en bisats nämns en turistbyrå i korsningen Hamngatan-St.Larsgatan. Det enda du kan finna i den korsningen är LFCs hemma-arena.

Nästa konstighet jag finner är det dagis som Malin Fors sitter och tittar på genom fönstret i polishuset.

För någon som inte besökt Linköping låter nog inte detta så konstigt. Det märkliga inser man först när man cyklar över Garnisonen, en föredetta militärkasernsanläggning, och där finner just polishuset, SKL (statens kriminaltekniska laboratorium), rådhus mm. Ett dagis här?

Och så, ja, visst fan ligger det ett dagis mitt i smeten av juridiska institutioner. Med en massa glada energiska barn klättrande i en stor klätterställning. Man kan bara inte låta bli att stanna upp och titta på dem och njuta över det faktum att dom finns, och höra barnaskratten som ekar fram mellan dom gamla kasernbyggnaderna.
Och man inser plötsligt. Att Mons trots allt kastat om geografin lite. Malin Fors kan omöjligt ha sett dagiset från sin placering i ett konferensrum i polishuset. SKL ligger ivägen och skymmer sikten.