Arbetsförmedlingen, ondskans mötesplats
Idag har jag besökt ett informationsmöte på vår kära statliga arbetsförmedling. Ondskans mötesplats.
Visserligen var mötet väldigt informativt, och jag lärde mig en hel del. Till exempel att det är helt onödigt för mig att vara inskriven på arbetsförmedlingen, eftersom det med största sannolikhet inte kommer hjälpa mig ett dugg.
För det första måste jag ringa till Rydahls och säga att jag inte kan jobba de dagar de behöver mig, utan att de får leta efter någon annan. För om man vill få hjälp av arbetsförmedlingens program "jobbgaranti för unga" så måste man antingen jobba deltid och få a-kassa, eller inte jobba alls och få a-kassa, eller inte jobba alls och inte få a-kassa. Mitt jobb räknas som deltid. Fast inte tillräckligt mycket för att jag ska få skriva in mig hos alfa-kassan.
För att skriva in sig hos alfakassan måste jag nämligen jobba ungefär som jag gjorde i början av året. Och därtill göra det i tolv månader.
Och jag kan inte skriva in mig hos A-kassan heller. För då måste jag tillhöra ett fackförbund. Visst, jag kan gå med i ett fackförbund, men det hjälper mig tyvärr inte, för jag måste uppfylla ett till krav: jag måste ha fyllt 20. Det gör jag till hösten.
Men till hösten, vill jag ha a-kassa då? Min plan är ju att börja studera efter sommaren. Vad väljer jag, studera (vilket jag ju vill göra) eller sitta hemma och hoppas på a-kassa, så att jag kan hoppas på att få hjälp, så att jag kan hoppas på att få ett jobb?
Sen har dom väldigt fina tidsplaner på arbetsförmedlingen. Eftersom jag inte kan få hjälp av "Jobbgaranti för unga" så kan jag ju göra som de som är över 25. Söka den vanliga vägen. Det går ut på att jag ska hålla arbetsförmedlingen uppdaterad på precis vad jag gör. Och springa dit på en massa möten. Som tack för detta kan jag då hoppas på att arbetsförmedlingen hittar ett jobb åt mig om tre månader.
Fast om fyra månader så har jag ju jobb på Rydahls igen i fem veckor, och sen flyttar jag till Linköping. Så då är det ju verkligen värt besväret. Eller?
Därtill, för att få vara inskriven i arbetsförmedlingens databas, så måste jag söka alla jobb de kan tänkas hitta åt mig. Anser de att jag passar bra som renskötare i Jukkasjärvi eller att Agda 93 i Smålands djupaste skogar ska få hjälp av just mig att byta blöjor, så måste jag le och säga "tack för att ni ger mig jobb".
Vad har jag för alternativ då? Jo, jag kan ju alltid säga "stryk mig ur eran databas, jag har inget här att hämta" och sedan sitta vid min dator och bevaka Platsbanken för att se om det finns några jobbannonser jag kan svara på. Vilket jag ändå uppmanas att göra som inskriven.
Länge leve våran effektiva och humana arbetsförmedling.
Visserligen var mötet väldigt informativt, och jag lärde mig en hel del. Till exempel att det är helt onödigt för mig att vara inskriven på arbetsförmedlingen, eftersom det med största sannolikhet inte kommer hjälpa mig ett dugg.
För det första måste jag ringa till Rydahls och säga att jag inte kan jobba de dagar de behöver mig, utan att de får leta efter någon annan. För om man vill få hjälp av arbetsförmedlingens program "jobbgaranti för unga" så måste man antingen jobba deltid och få a-kassa, eller inte jobba alls och få a-kassa, eller inte jobba alls och inte få a-kassa. Mitt jobb räknas som deltid. Fast inte tillräckligt mycket för att jag ska få skriva in mig hos alfa-kassan.
För att skriva in sig hos alfakassan måste jag nämligen jobba ungefär som jag gjorde i början av året. Och därtill göra det i tolv månader.
Och jag kan inte skriva in mig hos A-kassan heller. För då måste jag tillhöra ett fackförbund. Visst, jag kan gå med i ett fackförbund, men det hjälper mig tyvärr inte, för jag måste uppfylla ett till krav: jag måste ha fyllt 20. Det gör jag till hösten.
Men till hösten, vill jag ha a-kassa då? Min plan är ju att börja studera efter sommaren. Vad väljer jag, studera (vilket jag ju vill göra) eller sitta hemma och hoppas på a-kassa, så att jag kan hoppas på att få hjälp, så att jag kan hoppas på att få ett jobb?
Sen har dom väldigt fina tidsplaner på arbetsförmedlingen. Eftersom jag inte kan få hjälp av "Jobbgaranti för unga" så kan jag ju göra som de som är över 25. Söka den vanliga vägen. Det går ut på att jag ska hålla arbetsförmedlingen uppdaterad på precis vad jag gör. Och springa dit på en massa möten. Som tack för detta kan jag då hoppas på att arbetsförmedlingen hittar ett jobb åt mig om tre månader.
Fast om fyra månader så har jag ju jobb på Rydahls igen i fem veckor, och sen flyttar jag till Linköping. Så då är det ju verkligen värt besväret. Eller?
Därtill, för att få vara inskriven i arbetsförmedlingens databas, så måste jag söka alla jobb de kan tänkas hitta åt mig. Anser de att jag passar bra som renskötare i Jukkasjärvi eller att Agda 93 i Smålands djupaste skogar ska få hjälp av just mig att byta blöjor, så måste jag le och säga "tack för att ni ger mig jobb".
Vad har jag för alternativ då? Jo, jag kan ju alltid säga "stryk mig ur eran databas, jag har inget här att hämta" och sedan sitta vid min dator och bevaka Platsbanken för att se om det finns några jobbannonser jag kan svara på. Vilket jag ändå uppmanas att göra som inskriven.
Länge leve våran effektiva och humana arbetsförmedling.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home