Schlagerfeber

Nu kan svenska folket åter krya på sig efter den årliga schlagerfebern, som alltid slår till såhär på vårkanten. Melodifestivalen är över och allt blir som vanligt, förutom att svensktoppen får svårt att välja vilka utslagna bidrag som ska få komma in först.

Igår avgjordes finalen, och idag ställs, som vanligt, frågan om rätt låt vann. Svaret är naturligtvis nej. Det är aldrig rätt låt som vinner. Vanligtvis kan man skylla detta på att majoriteten alltid har fel, men inte i år. Igår visade nämligen de 11 jurygrupperna att de en gång för alla borde strykas totalt, genom att så markant tycka något helt annat än svenska folket, samtidigt som de tyckte väldigt mycket som varandra. Hero, Charlotte Perellis låt, fick 8 av de 11 jurygruppernas högstapoäng. Detta gav henne segern, trots att majoriteten av de röstande tv-tittarna (som till antalet är två och en halv miljoner fler än jurymedlemmarna) ville skicka Sanna Nielsen till Belgrad.

Det kan dessutom tilläggas att alla de tre bidrag som blivit totalt avhängda i sammandraget efter jurygruppernas röster, fick poäng av folket. Utan poäng från tittarna blev tre bidrag som fått poäng av nästan samtliga jurygrupper.

Hur kan det komma sig att de olika jurygrupperna kan ha en så gemensam smak, samtidigt som den skiljer sig kraftigt från majoriteten av folket? Kanske dags att avskaffa jurygrupperna helt, eller låta distrikten ha sin egen telefonomröstning, som i eurovision?
En sak är säker: när jurygrupperna inte alls är representativa för svensson, så måste något drastiskt göras åt dem.

Nu har jag bara kritiserat röstningssystemet. Vem tycker jag skulle ha vunnit då? Ja, personligen skulle jag tycka att det vore ganska kul att skicka en häxbränning till eurovision, eller två snubbar som ingen kan se skillnad på. Något som sticker ut litegrand från mängden, utan att bli för extremt. Lite svensk lagom-mentalitet. Men vunnit borde ändå Sanna Nielsen ha gjort. Inte för att hennes låt var min favorit, utan helt enkelt för att hon fick flest röster. Majoriteten må ha konstant fel, men de är trots allt en majoritet.