Sommar

Jag är en envis jävel som alltid hävdat att september är en sommarmånad. Maj-September, det är sommarHALVÅRET menar jag på, och betonar extra starkt på just halvåret. Och menar att det är samma sak som sommaren. Oavsett vädret i september.

Jag insåg alldeles nyss att jag faktiskt får stöd av den kom-ihåg-månaderna-text som jag fick lära mig som barn, och vars melodi är ingen mindre än Beethovens nionde symfoni. Texter går som följer:

Januari börjar året
Februari kommer näst
Mars, april har knopp i håret
Maj och juni blommar mest
Juli, augusti och september
Härlig sommar är det då
Men oktober och november
Och december är så grå

September. Härlig sommar är det då.
Eller menar jag bara på det för att jag som barn fått det inpräntat i mig via denna sång?

Skräpmail

Under natten har jag på min mail mottagit fyra meddelanden. Tre av dem innehåller orden Viagra och Sale i rubrikraden. Hur ska jag tolka det? Jag visste inte att jag var så impotent att jag behövde tredubbla doser.

Linköping

Plötsligt var sommaren över, och höstterminen har satt igång. Och därmed börjar med andra ord mina studier till lärare. I Linköping. Så jag har nu flyttat ifrån mina trygga hemtrakter till en ny stad i en annan del av landet. Utan minsta kännedom om lokalgeografin.

För att råda bot på det sistnämnda fick jag låna en bok av min syster. Midvinterblod, av Mons Kallentoft. En bok som utspelar sig i just Linköping med omnejd. Mons skriver visserligen i förordet att han förändrat lite av geografin i boken, för att göra historien lite bättre, men jaja, än sen då... tänker jag och sätter mig med en Linköpingskarta och läser boken. Den första förändringen finner jag redan i bokens tidigare kapitel. I en bisats nämns en turistbyrå i korsningen Hamngatan-St.Larsgatan. Det enda du kan finna i den korsningen är LFCs hemma-arena.

Nästa konstighet jag finner är det dagis som Malin Fors sitter och tittar på genom fönstret i polishuset.

För någon som inte besökt Linköping låter nog inte detta så konstigt. Det märkliga inser man först när man cyklar över Garnisonen, en föredetta militärkasernsanläggning, och där finner just polishuset, SKL (statens kriminaltekniska laboratorium), rådhus mm. Ett dagis här?

Och så, ja, visst fan ligger det ett dagis mitt i smeten av juridiska institutioner. Med en massa glada energiska barn klättrande i en stor klätterställning. Man kan bara inte låta bli att stanna upp och titta på dem och njuta över det faktum att dom finns, och höra barnaskratten som ekar fram mellan dom gamla kasernbyggnaderna.
Och man inser plötsligt. Att Mons trots allt kastat om geografin lite. Malin Fors kan omöjligt ha sett dagiset från sin placering i ett konferensrum i polishuset. SKL ligger ivägen och skymmer sikten.

Jag har en hund som äter hallon.

Jag stod och plockade hallon i vår trädgård alldeles nyss, med min lilla tax Bosse glatt svansande runt mina ben. Jag tänkte, undrar om han tycker om hallon? Så jag gav honom ett, för att testa. Han åt glatt.
Jag fortsatte sedan att plocka hallon som tidigare, och under tiden ägnade sig Bosse åt att äta hallon från grenarna längst ned på hallonbusken. Han såg inte riktigt skillnad på hallon och döda löv som ännu inte fallit till marken, men han åt båda lika glatt.

Wihuu Uppdatering!

Min kreativitet har sinat på sistone. Hur mycket jag än velat har jag inte kunnat producera något alls. Texter, låtar, nada. Så i förmiddags, när regnet öste ned och åskan mullrade, satte jag mig och tvingade fram en låt. Visserligen blev det ingen höjdare, men jag fick för mig att spela in den. Vilket betydde att jag var tvungen att lära mig GarageBand (musikprogram till Mac). Så jag gjorde det.

När jag väl förstått hur jag skulle göra för att spela in, så tyckte jag inte att den nyskrivna låten, Frihet, var tillräckligt bra för att lägga ned sig på, så jag övergav den för att istället spela in Original, en låt jag skrev för ungefär ett halvår sedan. Resultatet ligger nu uppe på myspace.com/badrockare, gå gärna in och skratta åt mina simpla försök att tygla ett program jag aldrig rört tidigare.

Jag tycker om översättare som skriver "Dumjävel" i undertexterna när Bruce Willis säger "Motherfucker"

Lyckat

Knäppt eller ej. Att åka till Linköping för att göra audition lönade sig.

Och jag insåg att jag aldrig misslyckats med en audition.

Klassas det som knäppt att köpa en tågbiljett för att man får lust att gå på audition till ett studentspex i en stad på andra sidan landet?
...för jag råkade göra det förut.

Arbetsförmedlingen, ondskans mötesplats

Idag har jag besökt ett informationsmöte på vår kära statliga arbetsförmedling. Ondskans mötesplats.
Visserligen var mötet väldigt informativt, och jag lärde mig en hel del. Till exempel att det är helt onödigt för mig att vara inskriven på arbetsförmedlingen, eftersom det med största sannolikhet inte kommer hjälpa mig ett dugg.

För det första måste jag ringa till Rydahls och säga att jag inte kan jobba de dagar de behöver mig, utan att de får leta efter någon annan. För om man vill få hjälp av arbetsförmedlingens program "jobbgaranti för unga" så måste man antingen jobba deltid och få a-kassa, eller inte jobba alls och få a-kassa, eller inte jobba alls och inte få a-kassa. Mitt jobb räknas som deltid. Fast inte tillräckligt mycket för att jag ska få skriva in mig hos alfa-kassan.

För att skriva in sig hos alfakassan måste jag nämligen jobba ungefär som jag gjorde i början av året. Och därtill göra det i tolv månader.
Och jag kan inte skriva in mig hos A-kassan heller. För då måste jag tillhöra ett fackförbund. Visst, jag kan gå med i ett fackförbund, men det hjälper mig tyvärr inte, för jag måste uppfylla ett till krav: jag måste ha fyllt 20. Det gör jag till hösten.

Men till hösten, vill jag ha a-kassa då? Min plan är ju att börja studera efter sommaren. Vad väljer jag, studera (vilket jag ju vill göra) eller sitta hemma och hoppas på a-kassa, så att jag kan hoppas på att få hjälp, så att jag kan hoppas på att få ett jobb?

Sen har dom väldigt fina tidsplaner på arbetsförmedlingen. Eftersom jag inte kan få hjälp av "Jobbgaranti för unga" så kan jag ju göra som de som är över 25. Söka den vanliga vägen. Det går ut på att jag ska hålla arbetsförmedlingen uppdaterad på precis vad jag gör. Och springa dit på en massa möten. Som tack för detta kan jag då hoppas på att arbetsförmedlingen hittar ett jobb åt mig om tre månader.
Fast om fyra månader så har jag ju jobb på Rydahls igen i fem veckor, och sen flyttar jag till Linköping. Så då är det ju verkligen värt besväret. Eller?

Därtill, för att få vara inskriven i arbetsförmedlingens databas, så måste jag söka alla jobb de kan tänkas hitta åt mig. Anser de att jag passar bra som renskötare i Jukkasjärvi eller att Agda 93 i Smålands djupaste skogar ska få hjälp av just mig att byta blöjor, så måste jag le och säga "tack för att ni ger mig jobb".

Vad har jag för alternativ då? Jo, jag kan ju alltid säga "stryk mig ur eran databas, jag har inget här att hämta" och sedan sitta vid min dator och bevaka Platsbanken för att se om det finns några jobbannonser jag kan svara på. Vilket jag ändå uppmanas att göra som inskriven.

Länge leve våran effektiva och humana arbetsförmedling.

Schlagerfeber

Nu kan svenska folket åter krya på sig efter den årliga schlagerfebern, som alltid slår till såhär på vårkanten. Melodifestivalen är över och allt blir som vanligt, förutom att svensktoppen får svårt att välja vilka utslagna bidrag som ska få komma in först.

Igår avgjordes finalen, och idag ställs, som vanligt, frågan om rätt låt vann. Svaret är naturligtvis nej. Det är aldrig rätt låt som vinner. Vanligtvis kan man skylla detta på att majoriteten alltid har fel, men inte i år. Igår visade nämligen de 11 jurygrupperna att de en gång för alla borde strykas totalt, genom att så markant tycka något helt annat än svenska folket, samtidigt som de tyckte väldigt mycket som varandra. Hero, Charlotte Perellis låt, fick 8 av de 11 jurygruppernas högstapoäng. Detta gav henne segern, trots att majoriteten av de röstande tv-tittarna (som till antalet är två och en halv miljoner fler än jurymedlemmarna) ville skicka Sanna Nielsen till Belgrad.

Det kan dessutom tilläggas att alla de tre bidrag som blivit totalt avhängda i sammandraget efter jurygruppernas röster, fick poäng av folket. Utan poäng från tittarna blev tre bidrag som fått poäng av nästan samtliga jurygrupper.

Hur kan det komma sig att de olika jurygrupperna kan ha en så gemensam smak, samtidigt som den skiljer sig kraftigt från majoriteten av folket? Kanske dags att avskaffa jurygrupperna helt, eller låta distrikten ha sin egen telefonomröstning, som i eurovision?
En sak är säker: när jurygrupperna inte alls är representativa för svensson, så måste något drastiskt göras åt dem.

Nu har jag bara kritiserat röstningssystemet. Vem tycker jag skulle ha vunnit då? Ja, personligen skulle jag tycka att det vore ganska kul att skicka en häxbränning till eurovision, eller två snubbar som ingen kan se skillnad på. Något som sticker ut litegrand från mängden, utan att bli för extremt. Lite svensk lagom-mentalitet. Men vunnit borde ändå Sanna Nielsen ha gjort. Inte för att hennes låt var min favorit, utan helt enkelt för att hon fick flest röster. Majoriteten må ha konstant fel, men de är trots allt en majoritet.