Fler böcker
Nu har jag inte skrivit om böcker på ett tag, så här följer en uppdatering på vad jag läst sen sist:
Ayatollan Staffan Bruun
Dystopisk deckare från 1994 som utspelar sig 2004, och i ett samhälle som ännu inte blivit verklighet. Islam sprider sig över världen, och då pratar vi inte om en beskedlig snäll religion, utan en fundamentalistisk farsot. Ensamt kvar mot det muslimska samfundet står Nordamerika, Ryssland, Japan och Finland. Det sistnämda är dock påväg att falla i fundamentalisternas händer, något som motarbetas av bland annat journalisten Burt Kobbat, som vill kunna fortsätta titta på halvklädda kvinnor och dricka alkoholhaltig öl. Bruun lyckas påvisa farorna med fanatisk religion utan att för den skull svartmåla Islam, han är noga med att påpeka att det inte är muslimerna som är farliga, utan fundamentalisterna, och att dessa finns även inom andra religioner. Definitivt rekommenderad en läsning.
Pizza Al-Qaida Staffan Bruun
En till bok om den evigt öldrickande journalisten Burt Kobbat, som i denna märkliga historia blir indragen i farliga terroristkretsar och misslyckade CIA-uppdrag, samtidigt som han blir pappa på deltid, när den lokala pizzabagaren försvinner och hans son står ensam kvar. Här visar Bruun upp en mer humoristisk sida, en bok som inte är lika mörk, utan glad och smått farsliknande, när Burt sitter på halva historien och polisen på andra halvan och ingen förstår något, eftersom man behöver den andra halvan.
Kinesisk Rulett Staffan Bruun
Av bara farten plöjde jag igenom även denna berättelse om Burt Kobbat, som börjar luska i ett fall med en mördad långdistanslöpare, som åkt dit för doping bara dagarna innan mordet, samtidigt som djurrättsaktivisterna intar hans hemstad Helsingfors. Spännande, lättläst och mysig.
Den skrattande polisen Maj Sjöwall & Per Wahlöö
Den fjärde Beckboken, där en massmördare jagas i novemberregnrusket. En i raden av högkvalitativa svenska deckare.
So Long and Thanks For All The Fish Douglas Adams
Som sagt, bara för att hitta vad som blivit "Lost In Translation". Hittade en del faktiskt, men vad säger jag inte här, det får ni själva hitta. Det blir roligare så.
Dessutom håller jag fortfarande på med George W. Reinfeldt - konsten att göra en politisk Extreme Makeover och har snart läst ut Brandbilen som försvann, den femte Beckboken.
Sedan har Linn tvingat på mig Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist, som ska läsas så fort jag hinner. Har jag missat någon nu? Jag tror inte det.
Ayatollan Staffan Bruun
Dystopisk deckare från 1994 som utspelar sig 2004, och i ett samhälle som ännu inte blivit verklighet. Islam sprider sig över världen, och då pratar vi inte om en beskedlig snäll religion, utan en fundamentalistisk farsot. Ensamt kvar mot det muslimska samfundet står Nordamerika, Ryssland, Japan och Finland. Det sistnämda är dock påväg att falla i fundamentalisternas händer, något som motarbetas av bland annat journalisten Burt Kobbat, som vill kunna fortsätta titta på halvklädda kvinnor och dricka alkoholhaltig öl. Bruun lyckas påvisa farorna med fanatisk religion utan att för den skull svartmåla Islam, han är noga med att påpeka att det inte är muslimerna som är farliga, utan fundamentalisterna, och att dessa finns även inom andra religioner. Definitivt rekommenderad en läsning.
Pizza Al-Qaida Staffan Bruun
En till bok om den evigt öldrickande journalisten Burt Kobbat, som i denna märkliga historia blir indragen i farliga terroristkretsar och misslyckade CIA-uppdrag, samtidigt som han blir pappa på deltid, när den lokala pizzabagaren försvinner och hans son står ensam kvar. Här visar Bruun upp en mer humoristisk sida, en bok som inte är lika mörk, utan glad och smått farsliknande, när Burt sitter på halva historien och polisen på andra halvan och ingen förstår något, eftersom man behöver den andra halvan.
Kinesisk Rulett Staffan Bruun
Av bara farten plöjde jag igenom även denna berättelse om Burt Kobbat, som börjar luska i ett fall med en mördad långdistanslöpare, som åkt dit för doping bara dagarna innan mordet, samtidigt som djurrättsaktivisterna intar hans hemstad Helsingfors. Spännande, lättläst och mysig.
Den skrattande polisen Maj Sjöwall & Per Wahlöö
Den fjärde Beckboken, där en massmördare jagas i novemberregnrusket. En i raden av högkvalitativa svenska deckare.
So Long and Thanks For All The Fish Douglas Adams
Som sagt, bara för att hitta vad som blivit "Lost In Translation". Hittade en del faktiskt, men vad säger jag inte här, det får ni själva hitta. Det blir roligare så.
Dessutom håller jag fortfarande på med George W. Reinfeldt - konsten att göra en politisk Extreme Makeover och har snart läst ut Brandbilen som försvann, den femte Beckboken.
Sedan har Linn tvingat på mig Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist, som ska läsas så fort jag hinner. Har jag missat någon nu? Jag tror inte det.
posted by Jens Uno Evotin at
13:20
3 Comments:
jo, men tyvärr var det bara Britta (och pappa) som var min släkting. Och hon är ju dement!! Jag kommer säkert bli skön när jag blir gammal men jag vet inte om det är värt det om jag måste vara dement..
By
Unknown, at 9:38 em
I Ayatollan så tror jag att påpekandet att det inte är muslimerna utan fundamentalisterna som är farliga dyker upp en enda gång, och det från någon med rätt rejäla skygglappar (Typ: "Det är ju inte så farligt, de kristna har varit minst lika djävliga"). Så att påstå att Bruun är noga med att påpeka det ter sig en smula löjlig. Boken är ju islamofobisk utan dess like. (själv är jag ingen annhängare till islam jag heller, men det finns ju gränser).
Sen lämnar de litterära kvaliteterna i boken en hel del att önska. Vore dock intressant att läsa hans andra verk.
By
Anonym, at 5:22 em
Visst, det är bara ett par tre gånger som det påpekas att det är skillnad mellan vanliga muslimer och fundamentalistiska galningar. Å andra sidan blir den trångsynta Burt Kobbat tillrättavisad på den punkten av någon som är jagad av nämnda muslimska fundamentalister och som de uttalat Fatwa över(Elsa Sparre). Detta förstärker bilden av att det är just fundamentalisterna som beskrivs i boken.
Det som du i övrigt tolkar som islamofobi tolkar jag som en parodi på vårat sätt att se på Islam. Det är ju på fler punkter än den religiösa som Burt Kobbat är trångsynt, och det är ju ur hans synvinkel man får uppleva det "muslimska" Finland.
Läs gärna Bruuns andra böcker, Pizza Al-Qaida och Kinesisk Rullet. De innehåller inte några spår av Islamofobi, om man inte tolkar väldigt konstigt.
By
Jens Uno Evotin, at 11:05 em
Skicka en kommentar
<< Home