Pojkvänner

Jag har funderat över dethär med pojkvänner, och kommit fram till att dom är som något man har på fötterna. Inte för att de är till för att värma eller skydda mot väta (ofta fungerar de så att de värmer och väter)

Nej, jag har kommit fram till att det finns två pojkvänsstereotyper, och väldigt få som ligger någonstans därimellan. Tofflar och skitstövlar.

Jag säger inte att du är en skitstöffel bara för att du inte är en toffel, och att man ska underkasta sig sin flickvän (ja, jag pratar heteronormativt just nu, so sue me. Hellre OK än PK). Nej, min poäng är att det är de två typerna man märker.
Dels de jättesnälla pojkvännerna som gör allt för flickvännen och är helt förblindade av kärlek. Det är de som tjejen dumpar när hon inte orkar med någon som inte längre har egna tankar.
Dels de farliga killarna, de coola, de som flickorna i högstadiet allt för ofta suktar efter. De som resulterar i alla löpsedlar om kvinnomisshandel och behovet av kvinnojourer landet runt. De som tjejerna dumpar (om de nu vågar det) för att de tröttnat på att inte få ha något eget liv. Det är pga dehär som man skäms över att vara kille ibland.

Jag har försökt att hitta ett mellanting. Den gyllene medelvägen. Finns det en möjlighet att bli en skön gympadojja istället för en toffel? Ett par snygga converseskor istället för en skitstövel? Den svenska modellen; lagom är bäst