Ilska och frustration

Jag är trött på att laga punkteringar. När jag i tisdags fick min sjuttioelfte punktering tyckte jag att "Nej, inte en lagning till, jag vägrar. Jag köper en ny cykel som inte har så tunna däck."

Vilket jag gjorde, det framgick i förra posten. En gammal Kronan. Stora grova däck. En cykel som man inte kan köra sönder. Om man inte är jag.

22 timmar efter inköpet stod jag på Wallinders parkering med punktering på framhjulet. Sammanlagd cykeltid var mindre än en timme.

Jag funderade på att strunta helt i alla hämningar och regler och lagar, och flyga på närmsta person och slå och sparka. Isåfall skulle jag kallats galen. Men det är jag väl. I vilket fall fick min mor hämta mig och cykeln med bilen. Utan att någon kom till skada. Jag insåg att det var nog bäst så.

Kontentan av det hela är att det finns någon någonstans med inflytande över cykelinnerslangar, som hatar mig av någon anledning.